Skriva i presens eller preteritum i en berättelse? Om du funderar på det, är du inte ensam.
Väldigt ofta när jag har skrivarkurser kommer kursdeltagarna och jag in på det här med tempus, tidsformer i text. Visst finns det en mängd tidsformer i svenskan, men oftast handlar våra samtal om i fall man ska skriva i presens – som om det händer nu – eller preteritum –som om det hände tidigare. (Och är du minst lika gammal som jag kanske du kallar preteritum för imperfekt, förstås.)
Det går nästan alltid utmärkt att skriva i presens, även om det som hände för länge sen. Till exempel så här: ”Jag är fem år och sitter i den stora trägungan på gården. Nu står pappa framför mig och vill ta ett foto. Han håller den svarta Hasselbladaren i ett stadigt grepp.”
Starkare närvarokänsla med presens
Mer än en gång har jag rekommenderat mina kursdeltagare – inte minst dem som vill skriva om sitt liv – att pröva att skriva i presens. Det ger åtminstone mig en starkare närvarokänsla. Och ordet presens har precis samma ursprung som det engelska ordet presence som ju betyder närvaro.
Ofta läser jag texter där den som skriver inte riktigt kan bestämma sig och blandar både nutidsformen presens och dåtidsformen preteritum i ett och samma stycke. Det är lätt hänt – det är som om hjärnan slår om och börjar leva i nuet, inte minst när man skriver om omvälvande händelser. Men en rekommendation från mig är ändå att inte blanda tidsformerna i ett och samma stycke.
Gör till exempel som Lena!
Om du nödvändigtvis vill blanda tidsformer. Gör det medvetet och på ett sätt så att läsaren hänger med och förstår logiken.
När Lena Helgesson för ett antal år sedan skrev om sitt liv med sonen Jonas i boken CP-barnet – kampen, sorgen, glädjen startade många kapitel med en kort text i preteritum i kursiv.
Kapitel 17 börjar till exempel så här:
Jag spelade en roll. En roll som den glada, starka och bekymmerslösa mamman …
Sedan skrev hon resten av kapitlet helt och hållet i presens och i rak stil, på det här viset:
”Det doftar gott av kaffe när dörren öppnas. Det är fullt av barn i hallen. Jag ser mig om efter en stol är jag kan sätta mig med Jonas medan jag klär av honom overallen och skorna …”
Jag tycker hon löste tidsformerna så elegant.
Att fundera på:
Vilket tempus (alltså tidsform) skriver du helst i ? Vet du varför?
Vill du ha fler skrivtips! Här finns fler!
Vill du ha hjälp med ditt skrivande? Kolla in mina onlinekurser här.